KBT-Psykoterapin i teori

Jag har min teoretiska förankring inom både den psykodynamiska traditionen, objektrelationsteorin och i den kognitiva teorin. Individen ses som unik och i grunden relationsskapande. Individens uppväxtförhållanden och sättet den blivit bemött på och individens egen känslighet spelar en central roll. Med min breda utbildning och erfarenhet ser jag hur dessa båda teoretiska tankegångarna (psykodynamiska och kognitiva) kompletterar varandra men också på vilka sätt de skiljer sig åt, och jag använder de metoder som lämpar sig bäst för individen. I den kognitiva terapin får klienten en mer aktiv roll än i den psykodynamiska, där man använder sig mer av förklarande och tolkande interventioner.


Ett inre psykiskt nätverk av upplevelser

Människans identitet och personlighet byggs upp på grundval av de relationer hon haft under uppväxten, redan från de allra första åren. Dessa blir ett sorts inre psykiskt nätverk av mer eller mindre djupa spår som anger hennes upplevelser av sig själv och hennes möjligheter att relatera till andra. Det som barnet möter från första stund är ett familjesystem som präglas av hur människorna där relaterar till varandra.Objektsrelationsteorin betonar det mellanmänskliga skeendet i utvecklingen av barnets psykiska identitet.


Tankar, känslor, handlingar - den kognitiva teorins kärna

I den kognitiva teorin utgår man ifrån antagandet att individens tankar i stor utsträckning påverkar hans eller hennes känslor och fysiologi. I den kognitiva teorin menar man att individen i grunden är beroende av en god anknytning, den s k attachmentteorin, som utvecklades av John Bowlby. Han betonade att människan är en biologisk varelse och hur vi alla är förprogrammerade att knyta an till andra.

Ett grundantagande och kärnan i den kognitiva terapins teoretiska system är att kognitiva strukturer eller scheman fortlöpande bildas under en persons uppväxt och utveckling och att dessa fungerar som ett slags filter genom vilka upplevelser från den yttre eller inre miljön formas, bearbetas och införlivas. Tankar, emotionella upplevelser och handlingar är alltså intimt förknippade med varandra och bidrar till att stärka de grundläggande funktionella uppfattningar individen har om sig själv och omvärlden.

 


Kognitiv psykoterapi, KBT

Kognitiv psykoterapi präglas av ett aktivt och ömsesidigt samarbete där terapeuten ger samtalen struktur och ramar (agenda och fokus) efter att tillsammans med den hjälpsökande ha bestämt vad samtalet ska handla om.

Ofta används en hemuppgift för att man ska få prova ett nytt beteende eller skriva ned erfarenheter. I ett kognitivt samtal riktar terapeuten uppmärksamhet mot vad den hjälpsökande säger att den tänker och känner och inte vad terapeuten antar eller anser att den hjälpsökande tänker eller känner.

Den Sokratiska frågetekniken där frågorna är öppna och inte ledande är ett viktigt kännetecken för den kognitiva psykoterapin. Att lära den hjälpsökande att identifiera negativa tankar (inre censor) så kallade ”tankefällor” utgör en stor del av den kognitiva terapin.